Predikanten
Här är en episod från en av de sista resorna han var ute på, be
rättad av Hennard Isaksson.
HDet fanns en getare i byn, och det här hände på hans fridag
från getarskogen. Han toq ut en gammal ”tattar-märr” som vi
hade hemma, och for ut och red. Jag spranq efter.
Då märren inte ville vara med längre, kastade hon av sig getaren
och satte lvag på egen hand.
Från motsatta hållet kom en som vi kände igen som ”Gamm-Jonsson”.
Getaren ropade och bad honom mota tillbaka märren, men predikan
ten ropade bara tillbaka:
-De jer ja faan l.
Så fortsatte han fram till byn, och vi fick själva jaga märren
en stund innan vi fick fast den. Därefter for vi hem och satte
in märren.
Vi var nyfikna på vart perdikanten hade tagit vägen, för han var
inte hemma hos oss. Då gick vi in till farmor, och där var hari,
mitt uppe i en predikan, med farmor som enda åhörare.
Vi satte oss ner och lyssnade på honom, vi också, tills han predikat färdigt.
Sedan öppnade han väskan och började bjuda ut sina Varor
-Knappnålar, skoremmar .
-Nä, de ger vi faan i, sa getaren.
-Häktor och hyskor .
-Nä, de ger vi faan i
För varje sak nasaren bjöd ut sa get aren ”De g~r vi faan i
Gamm-Jonsson ilsknade till och kastade en burk med knappar i
ansiktet på honom, och bad honom dra åt helvete. Sedan rafsade
han ihop sina varor och gav sig iväg till nästa gård.”