BERÄTTANDE
Här finner du artiklar m m om berättande
Att berätta är att lyssna Det finns en del viktiga faktorer, som gör en berättare intressant och en berättelse fängslande.
En intensiv vecka är äver för Bjurholms berättarakademi. Bjurholm var utsedd till årets berättarkommun vid berättarfestivalen i Skellefteå. Bjurholmsborna hade laddat upp till tänderna med barnteater, kärleksmiddag a la Go´kväll, och musikprofiler, föreläsningar och förstås mängder av berättelser.
Berättelserna handlade som sig bör, om alla företeelser i ett samhälle, servera soppa till talgoxar, fiskar i träd, kärlek, otrohet, att vara barn på epidemin, tidsbegreppet, att hitt sin väg till Gud och historier om originella kvinnor och män i samhället förr och nu.
Som betraktare kunde jag studera berättarnas teknik och kroppsspråk, Intressant. Vad är det som gör en berättelse intressant och skicklig?
En spännande historia kan vara ganska lång och ha många utvikningar som bygger upp stämningen. Men den röda tråden får absolut inte tappas bort. Historien ska knytas ihop på slutet under spännande eller roliga omständig-heter.
En skicklig berättare kan använda sig av pauser, korta meningar och ibland behövs det bara ett enda ord för att alla ska förstå, skratta eller bli deltagare. Att ha kontakt med publiken är väldigt viktigt och ibland kan en dialog med någon i publiken färga en historia eller kanske ändra inriktningen på en historia. Huvudsaken är att berättaren hittar tillbaka igen. Innehållet i en historia är inte det allra viktigaste, de viktigaste är framförandet.
Att berätta på dialekt gör också en historia väldigt levande, om berättaren kan sin dialekt vill säga. Att försöka härma en dialekt blir sällan riktigt bra, inte äkta. För det är de berättelser, som kommer från hjärtat, självupplevda eller inte, som blir de allra bästa.
Men det allra viktigaste för en berättare är att kunna lyssna. Jag har hört av så många berättare att de som barn lyssnade mycket på äldre. Männen, som samlades på kvällen efter helgerna och berättade senaste nytt, funderingar och åsikter som ibland blev både hetsiga och högljudda, det var spännande för ett barn. Konstigt nog så berättade kvinnorna också på samma sätt, men då hette det att man skvallrade!
Men det är en helt annan historia
Text: Karin Gulliksson, Bjurhoms bibliotek
Litteratur:
Ong. Walter J, Muntlig och skriftlig kultur Claesson Christina, Berättarens handbok Olsson Pelle, Palm Göran Berättarkafé – allt du behöver veta.
Artiklar: Västerbottningen 20100401, ”Årets berättarkommun tar krafttag inför historisk festival” VK 200100414, ”Bjurholm är årets berättarkommun” Norran 20100416 ”Dags för berättarfest” VK 20100421 ”De samlar för berättelser ur verkligheten” Norran 20100423 ”Berättelser – själen avfettning” Folkbladet 20100423, ”Andersson gjorde succe på Berättarfestivalen”
Att berätta är att lyssna Det finns en del viktiga faktorer, som gör en berättare intressant och en berättelse fängslande.
En intensiv vecka är äver för Bjurholms berättarakademi. Bjurholm var utsedd till årets berättarkommun vid berättarfestivalen i Skellefteå. Bjurholmsborna hade laddat upp till tänderna med barnteater, kärleksmiddag a la Go´kväll, och musikprofiler, föreläsningar och förstås mängder av berättelser.
Berättelserna handlade som sig bör, om alla företeelser i ett samhälle, servera soppa till talgoxar, fiskar i träd, kärlek, otrohet, att vara barn på epidemin, tidsbegreppet, att hitt sin väg till Gud och historier om originella kvinnor och män i samhället förr och nu.
Som betraktare kunde jag studera berättarnas teknik och kroppsspråk, Intressant. Vad är det som gör en berättelse intressant och skicklig?
En spännande historia kan vara ganska lång och ha många utvikningar som bygger upp stämningen. Men den röda tråden får absolut inte tappas bort. Historien ska knytas ihop på slutet under spännande eller roliga omständig-heter.
En skicklig berättare kan använda sig av pauser, korta meningar och ibland behövs det bara ett enda ord för att alla ska förstå, skratta eller bli deltagare. Att ha kontakt med publiken är väldigt viktigt och ibland kan en dialog med någon i publiken färga en historia eller kanske ändra inriktningen på en historia. Huvudsaken är att berättaren hittar tillbaka igen. Innehållet i en historia är inte det allra viktigaste, de viktigaste är framförandet.
Att berätta på dialekt gör också en historia väldigt levande, om berättaren kan sin dialekt vill säga. Att försöka härma en dialekt blir sällan riktigt bra, inte äkta. För det är de berättelser, som kommer från hjärtat, självupplevda eller inte, som blir de allra bästa.
Men det allra viktigaste för en berättare är att kunna lyssna. Jag har hört av så många berättare att de som barn lyssnade mycket på äldre. Männen, som samlades på kvällen efter helgerna och berättade senaste nytt, funderingar och åsikter som ibland blev både hetsiga och högljudda, det var spännande för ett barn. Konstigt nog så berättade kvinnorna också på samma sätt, men då hette det att man skvallrade!
Men det är en helt annan historia
Text: Karin Gulliksson, Bjurhoms bibliotek
Litteratur:
Ong. Walter J, Muntlig och skriftlig kultur Claesson Christina, Berättarens handbok Olsson Pelle, Palm Göran Berättarkafé – allt du behöver veta.
Artiklar: Västerbottningen 20100401, ”Årets berättarkommun tar krafttag inför historisk festival” VK 200100414, ”Bjurholm är årets berättarkommun” Norran 20100416 ”Dags för berättarfest” VK 20100421 ”De samlar för berättelser ur verkligheten” Norran 20100423 ”Berättelser – själen avfettning” Folkbladet 20100423, ”Andersson gjorde succe på Berättarfestivalen”