En gång kom Erik Jans´n förbi en gård där man just skulle slakta en ko. Kon bedövades med ett klubbslag, stacks och blodet gick spruta ner i en bytta. En man sa försmädligt ”Deu Erik Jans´n som kun stä blon, få ja si nu”? Ögonblicklingen som om man stängt en kran slutade blodet att spruta. Alls stod häpet och stirrade, och snart började kon röra sig och göra försök att fesa sig. Men då vaknade slaktaren och klubbade kon för fott. Men inte edn droppe blod mer fick dom ur kon
Det var inte bara blod som Erik Jans´n kunde stoppa. En gång när han sklle hämta kaffevatten ur ett dike var dä så lite vatten att det inte gick att fylla kaffepannan. Då ställde Erik Jans´n sig gränsle över rännilen som då dämdes upp. När vattnet stigit tillräckligt fyllde Erik Jans´n pannan. När han sedan steg åt sidan rann vattnet obehindrat som förut.
Sid 208 ur boken ”Tre Århundradens bygd”