Karl Jonsson har berättat om en resa från Umeå 1867. Berättelsen finns med i boken “Vännäs kommu historia”:”Karl var då 17 år och följde sin far Jon Andersson efter ett varulass, som skulle fraktas till Åsele. De körde med en ung bångstyrig häst och i Norrforsbacken möttde de en fora som kom från andra hållet. Unghästen skyggade,satte sig på hasorna och rände ena bakbenet ut i körbanan. Den mötande forans ena hjul gick över benet på hästen, som gick av nedanför knäet. Man samlade ihop några gubbar, drog hästen upp till stallet hos “Räven i Norrfors”, hängde upp hästen i en spilta och spjälkade benet. Så fick sonen Karl gå hem till Högås efter mat och
Jon stannade kvar för att se till sin häst. Efter fyra veckor var hästen så pass återställd att den kunde gå hem till Högås på egna ben.
Ett annat äventyr med samma häst inträffade några år senare, då Karl Jonsson skulle gräva en brunn. På 3- 4 meters djup påträffades en stor sten. En kätting fästes runt stenen och hästen spändes för. Just när stenen kom upp mot kanten föll hästen omkull och åkte baklänges ner i brunnen. Sedan man samlat alla grannar till hjälp,
Ly kades man dra upp hästen ur brunnen närmast oskadd.
– Den märra gick inte att dräpa, var Karl Jonssons kommentar många år senare.”