“N’Stor-Eli”,Eliel Nilsson,var känd för sin styrka,och särskilt under ungdomstiden
lockades han till st.or däd.Eli e l.och en kompis som han gärna arbetade tillsammans
med,Gunnar Engman fr ån Akernäs,hade ät aqi t sig skogsdikning öster om Mellansjö.
De bodde i Helmer Bäckströms bagarstuga tillsammans med ett annat dikargäng,
som ocksil bestod av t vå personer. Det gjordes lånqa dagar och en kväll när de
passerar andra. lagets dikning,sil f år Eliel och Gunnar infallet att se pil deras dik
ning litegrann.De upptäcker då en rätt sil stor sten i dikesbotten som är färdig
borrad för sprängning,dagen efter.Eliel st år begrundande-,dom är ju t vå .stycken
dom ocks å.vvarf or har dom inte lyft upp stenen ur diket?Gunnar tycker inte att
dom skall lägga sig i de andra t väs dikning och arbete,utan vandrar iväg hernät.
Efter en liten bit vänder Gunnar pil huvudet och ser Eliel stil kvar i begrundan.
Efter ytterligare nåqra meter ser han sig ånyo om ,och då ser han hur Eliels hu
vud dyker upp ur di ket,och senare ser han också att Eliel har stenen mellan hän
derna,bröstet och mot dikets slänLså kommer han hävande stenen över dikeskan
ten för att eftertryckligt trycka in den i [or dvallen.Bäda lagen bodde tillsammans
hela sommaren,och pratade om allt möjligt,men den här stenen kom aldrig nå-
gonsin pil tal. •
Ur Lillarmsjöboken sis 254