KOSKENKORVA – Skidlöparen
Skidsäsongen är i full gång. Uttagningstävlingarna inför OS i Sarajevo avlöser vaarndra. Vi skidintresserade väntar med spänning och kanske med oro på svenska segrar och framgångar. Nya idoler kommer fram. En av dessa kommer kanske att heta Gunde.
Namn har en speciell förmåga att facinera och fånga fantasin. Somliga slår direkt genom sin ovanlighet och efternmnen kasts genast bort. Bland skidfoket var Haldo /Haldo Hansson) en av de första Niss, Sixten och Assar några senare som snart förlorade sina efternamn, när det talades om dem. Thomas har under de senaste åren också blivit ett sådant namn. De yngre identifierade sig med dem och iklädde sig deras roll i sina tävlingar runt spåren i hagarna.
I en tidningsintervju med Gösta Jakobsson i samband me dennes avgång som sporthalls- och indrottsplatsvaktmästare, kunde vi läsa om hans och Artur Häbblads kamp under den tävling på Umeälvens snötäckta is, där Häggblad satte sitt världsrekord på tremilen 1.20.07. Men Gösta log nog, då han in intervjun nämnde att den skildlöpare vars rekord blev slaget, bar det i andra sammanhang kända namnet Koskenkorva.
Sven Lindhagen skrev i sin bok ”Från Pava-Lasse till Mora-Nisse” utg. 1953 också om namnens mystik och där även något om Matti Koskenkorva.
Då, i hans ungdom och i skidsportens barndom, de försat decennierna av 1900-talet, fångades intresset hos ungdomen av namnen på de lapska och finska storrännarna, Ahrman, Mickelsson-Kuoljok och Wärja var några svenska namn, Hepoaho, Asser Autio, Kalle Jussila, bröderna Wesa och framför alla andra Matti Koskenkorva var finska namn.
Koskenkorva, vilken namn! Man hade hört talas om hans hembygd, fHaapavesi i norra Österbotten. Det var där världens bästa skidor framtställdes, ansågs det. Långa, smala lövtunna av finsk masurbjörk, ett träslag som skulle innefatta höjden av på en gång smidighet, seghet och hårdhet.
Koskenkorva skulle komma till Stockholm för att tävla på nordiska splen 1909, som då gick i Djursholm. Där skulle Haldo, bragdmannen, skidlöparen, vägsökaren, budkavleåkaren, mannen med det många fina epiteten möta Koskenkorva på 6-milen. Nu skulle de mötas, den svenska idolen och det finska fenomenet, som hemma visat en enorm överlägsenhet. I unions-krisens spår samsades ännu inte norsk och svensk idrott och norrmännen uteblev.
Medan 3-milen blev en stor svensk framgång med finnen Seth Wesa två minuter före Henning Ahrman, följd av ytterligare sju svenskar, så blev 6-milen en katastrof. Koskenkorva
Knäckte alla svenska förhoppningar på en jämn strid. Janne Nordlund, Jokkmokk, fusade i väg så hårt, att han bara hde några sek. sämre mellantid än Wesas segertid på 3-milen, men Janne tog slut och Koskenkorva tog in de två minuter han låg efter och yttrligare en kvart. Prislistan blev denna: 1. Koskenkorva 4.34.35; 2 Sivertsson 4.47.77; 3. Janne Nordlund 4.49.09 4. Haldo Hansson 4.50.15.
3-milsmötet mellan Haldo och Koskenkorva i Helisnfors 1910 blev en händelse som lidelsefullt diskuterades i många år, och där de svenske tyckte att Koskenkorva vare en eländig furskare. Starten var gemensam, de finska essen Koskenkorva, Niska och Konto Wesa turades om att leda 1-milsbanan som åktes tre varv. Haldo Hansson åkte förståndigt, tog mot slutet in det förlorade och tog ledningen. Endast Koskenkorva kunde följa. 150 m före målet, som låg uppe på en liten höjd, hoppade Koskenkorva ur skidorna, de hade ju bara tårem på den tiden, och sprang till fots förbi aldo och nådde målet två sek. före. De finska reglerna tillät detta, men inte de svenska.
I Sveriges första skidlandskamp 1911 i Helsingfors möttes åter Hald Han sson och Kosken-korva. I vallningsföre lyckades bara Koskenkorva med smorningen och vann på 2.23.58 före sina landsmän Hagstörm 2.41.52 och Räbb 2.52.56. Därefter kom Henning Ahrman på 2.53.50 och Haldo Hansson på 2.58.40. Den mångkunnige svensken Hejdersson var mer än en timme efter och den nya sveenska stjärnan Albin Lingvall måste bryta efter att ha kommit in i fel spår.
1912 i Östersund åktes 9, 6 och 3 mil samma dag i nämnd ordning. Korskenkorva vann sina sec mil på 5.05.24 vilket var 12 minuter snabbare än Haldo Hanssons mellantid på niomilen, vinnande med 26 minuter över Albin Lingvall och fyr minuter därtill vöer den norske skidkungen Lars Begendal, som således blev slagen med en halv timme. Hald Hansson vann 9-milen 14 minuter före finnen Tas och segrade på 3 milen gjorde finnen Juho Niska.
Samma år satte Koskenkorva världsrekord på 2- och 3 mil i Uleåborg. Banana var dragen över skartäckt is och gärden. Han åkte en dag två mil på 1.03.15, en annan dag tre mil på 1.34.37, men hade den dagen bättre mellantid vid två mil 1.02.48 än i rekordloppet på den kortare sträckan. Tiderna var för den tiden häpnadsväckande. I Sverige hade en kedjemätt 3-mil ditintills inte åkts under två timmar.
De tider som här har angetts överträffas nu av våra juniorer som av damelitåkare i långloppen. Artur Häggblad förloade sitt rekord till Ola Hssis. Namnen på de gamla storåkarna kunde i några fall rätt länge återfinnas på vallaburkar och skidbindnignar. Nu är de alldeles borta.
Haldo Hanssons sista tväling var 1913 och han avled i nov 1921 efter ett vådaskott i sin tjänst som kronjägare. Ett skott gick och träffande hans ben, när han klev över en gårdsgård.
Koskenkorva, om vilken dt sades att inge travare kunde följa honom över slät mark, och som på skidor följde den flyende och flygande skogsfågeln och fällde den. Hans senare liv är för mig okänt. Dt har försports at han, såsom en gång Pava-Lasse, sålde alla sina pokaler för att kunna försäja sig och de sina. Men så belönar ofta ett land sina hjältar. Ändå var han nog den störste bland nordens tidigare skididoler, av vilka jag här nämnt några.
Bernt Karlsson
Genom Nils Sandström, Bjurholm