Predikanten

Predikanten

Här är en episod från en av de sista resorna han var ute på, be­

rättad av Hennard Isaksson.

 

HDet fanns en getare i byn, och det här hände på hans fridag

från getarskogen. Han toq ut en gammal ”tattar-märr” som vi

hade hemma, och for ut och red. Jag spranq efter.

 

Då märren inte ville vara med längre, kastade hon av sig getaren

och satte lvag på egen hand.

 

Från motsatta hållet kom en som vi kände igen som ”Gamm-Jonsson”.

Getaren ropade och bad honom mota tillbaka märren, men predikan­

ten ropade bara tillbaka:

 

-De jer ja faan l.

 

Så fortsatte han fram till byn, och vi fick själva jaga märren

en stund innan vi fick fast den. Därefter for vi hem och satte

in märren.

 

Vi var nyfikna på vart perdikanten hade tagit vägen, för han var

inte hemma hos oss. Då gick vi in till farmor, och där var hari,

mitt uppe i en predikan, med farmor som enda åhörare.

 

Vi satte oss ner och lyssnade på honom, vi också, tills han pre­

dikat färdigt. Sedan öppnade han väskan och började bjuda ut sina

Varor

-Knappnålar, skoremmar .

-Nä,   de   ger   vi   faan   i,   sa   getaren.            

-Häktor   och   hyskor .                   

-Nä,   de   ger   vi   faan  i                     

För   varje   sak nasaren  bjöd   ut   sa   get aren   ”De   g~r   vi   faan  i
 Gamm-Jonsson ilsknade till och kastade en burk med knappar i

ansiktet på honom, och bad honom dra åt helvete. Sedan rafsade

han ihop sina varor och gav sig iväg till nästa gård.”